Ja snart blir jag knäpp på min diabetes!!

Igår köpte vi hem thaimat och jag åt hälften. Tog då 8e och fick sen en seg känning som aldrig ville gå över kändes det som.

Åt upp resten av thaimaten nu ikväll, tog då 5e för jag tänkte att jag tar mindre då så jag inte får känning. Nu ligger jag på 18,3!!! Blir galen snart!

Ni som inte har diabetes, var glada att ni slipper hålla på så här dag ut och dag in!

Idag bjöd jag min kompis på lunch. Hon har fyllt år & hon hade fest i helgen men jag jobbade då så jag kunde inte komma.

Så jag gjorde lunch här hemma; fullkornsris, lax, sås och kokta grönsaker. Det blev faktiskt jättegott & rätt nyttigt! Sen gick vi ut och promenerade men kände att jag började ligga lågt så vi gick till affären och köpte en banan och en Fanta b´good så klart ;)

En grej jag märkt är att när jag börjar ligga lågt så babblar jag på i 180 och självklara saker ska jag verkligen förklara i detaljer,haha. Min stackars kompis fick höra massa förklaringar om helt ointressanta saker idag,haha. Det är då jag kommer på mig själv att jag nog ligger lågt! Men som tur är så känner de mig och vet nog om mina knasigheter jag får för mig när jag ligger lågt. Gör ni massa konstigheter när ni ligger lågt?

Sen gick vi hem till mig igen och spelade Wii, bowling och tennis. Det är så kul!

Har gjort en ny omröstning som har med mitt förra inlägg att göra.

Den förra så var användare av insulinpennor överlägsen med ca 60% mot pumpanvändare ca 30%. (tredje alt. var: vad är penna/pump).

Igår blev det ett par glas vin. Men det värsta var nog att jag nästan vräkte i mig en hel 200g jordnötsrings påse..

Det är så här att jag har haft problem med maten sen jag var rätt liten. Ett tag vägde jag för lite så min diab.läkare sa åt mina föräldrar att ge mig jordnötter varje dag så jag skulle få i mig rätt fett och även kanske gå upp i vikt.

Jag har haft en snedvriden bild av min kropp, tyckt jag vart tjock och fet.

Jag har vräkt i mig mat i perioder, ibland satt fingrarna i halsen så skiten har kommit upp igen. Detta har jag levt med i många år, fram & tillbaka.

Har gått hos psykologer, kuratorer, pratat med mina diab.läkare/ssk men ingen har kunnat hjälpt mig.

När jag mått dåligt så har maten funnits där för mig, bara vräkt i mig en massa skit och sen ibland spytt upp det för att slippa all ångest.

Det är ett sånt sjukt samhälle vi lever i med trådsmala modeller till förebilder. När jag var yngre så såg jag upp till dessa trådsmala modeller, ville se ut som dem men jag var redan smal.

Sen kom tonåren och jag la på mig rätt mycket men samtidigt så kom jag in i en period då jag fullständigt struntade i min vikt. Men fick sen panik och började banta och träna som en galning, mitt bmi kom ner på 18,7.

För nån sommar sen så kom min syster på mig efter vi hade vart på en restaurang. Jag tyckte maten jag ätit var så fet så jag gick in på toaletten och spydde upp det. Efter mig gick min syster på toaletten och jag hade spolat efter mig men det var nån matrest kvar i toaletten så min syster blev halvt hysterisk. Men det var skönt på ett konstigt sätt att någon hade upptäckt mig. Hon började tjata en massa om att söka hjälp, hur ofta gjorde jag så här mm, jag hatade det men samtidigt så insåg jag att det jag höll på med var fel.

I våras fick jag nog. Hade haft en dålig period då jag vräkte i mig mat men dock inte spydde, orkade inge mer. Ringde och beställde tid till kbt. Detta är nog bland det bästa jag gjort. Jag har lärt mig äta lugnare, lärt mig att tallriken inte behöver vara renskrapad, att inte äta/vräka i mig när jag mår dåligt mm.

Men som igår så fick jag ett bakslag när jag åt jordnötsringarna men samtidigt sa jag åt gubben min att gömma/slänga resten av påsen och det är ett stort framsteg för mig!Jag kunde ju ha vräkt i mig det sista men gjorde ett val där!

Vet flera diabetiker som har haft/har någon slags ätstörning, det verkar tyvärr rätt vanligt...Kommentera gärna om ni är i liknande situation eller har varit det. Känns skönt att veta att man inte är ensam.

Kram på er!