Imorse fick jag en tid till hudmottagningen för jag har fått små eksem som kliar som bara den i hårbotten. Fick så förut med. Så nu har jag fått en antibiotika kur på 10 dagar igen. Dessa uppkommer pga min Sarkoidos & även kortisonet kan vara en bov sa dom. Sen gick jag ner till Lungmottagningen och lämnade prover. Fick prata med en jättegullig ssk där som tog proverna, jag berättade om min rädsla för att börja ta den nya medicinen och hon skulle be min lungläkare ringa upp mig för hon tyckte inte att jag skulle gå runt och ha massa frågor och vara orolig. Sen så har han inte skrivit vilken mängd kortison jag ska ta tillsammans med den nya så jag tänker inte börja med det än. Sen så skrev den ssk en remiss till min vårdcentral att jag ska gå dit och ta prover 1 gång i veckan istället för att åka över hela stan där jag går på Lungmottagningen. Så det var ju jättebra! Mycket,mycket närmare!

Sen hade jag tid till min gyn.läkare (nu blir det personligt nädå..) Men iaf så vill dom ju att jag ska ha nåt preventivmedel om jag börjar med cellgifter så jag inte råkar bli gravid vilket inte skulle vara bra eftersom cellgiterna skadar fostret isf. Jag kan inte ta p-piller eller andra med hormoner i för då kan min Sarkoidos bli sämre. Finns kvinnor som ätit p-piller och fått skov då. Så det blev en kopparspiral. Jag ville helst inte ha en sån men vad ska man göra? Bli nunna? ;)

Men fy fan säger jag bara vad i helvete ont det gjorde!! Har fortfarande skit ont så jag fick utskrivet lite starkare smärtstillande.

Rolig dag jag haft va?

Har skickat iväg gubben till pizzerian. Dricker en starköl också. Får se hur det går med bs av ölen & pizzan sen men jag brukar få till det ibland när jag tar kombination på pumpen.

Detta är så typiskt mig, så fort jag blir lite deppad så tar jag till mat, som nu pizza. Visst jag är hungrig men skulle kunna göra iordning nåt hemma men som nu vill jag bara ha nåt jävla onyttigt i mig, känns som jag inte bryr mig. Men det är inte ofta nu för tiden som jag gör så här iaf. Förut proppade jag ju i mig hur mycket mat/godis/chips mm när jag mådde dåligt.

Fått hem ett brev från min lungläkare idag om hur jag ska börja med den nya medicinen Imurel. Nu vill jag inte ta den alls! Läste nyss på fass om biverkningar och risker! Så här står det bla på fass: Patienter som behandlas med immunosuppressiva medel kan löpa ökad risk att utveckla tumörer, särskilt hudcancer. Därför ska man försöka undvika att utsättas för stora mängder solljus under behandling med Imurel.

Hur jävla kul var det att läsa då??? Inget som han sagt till mig!!! Jag har ju förstått att jag ev. får nedsatt immunförsvar mm men inte nåt om någon ökad risk för tumörer!!! Sen måste jag lämna blodprover 1 gång i veckan till att börja med! Jag kommer fan att vara på sjukhus hela tiden känns det som!! Nej fan för den här jävla skit sjukdomen!! Varför kan det inte räcka med att man har diabetesen? Jag ska inte klaga, finns folk som har det tusen gånger värre än mig men nu känns livet piss!!

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19870508000226&DocTypeID=7&UserTypeID=2

Varför kan jag inte ligga bra nu för? Ska snart åka till skolan och ha eximination och ligger på 15,8. Hoppas jag får ner bs men bara jag inte får känning för det kan jag bara inte ha idag om man ska vara skärpt och stå och prata på inför klassen. Hatar att nojja mig över hur dagen ska bli pga av bs.

Innan jag åkte till Gran Canaria så låg jag ju så bra i bs i ca 1,5 vecka! Nu har jag bara legat högt eller berg & dalbana igen, suck..

Läste ett gammalt inlägg från 2004 som jag skrev på ett forum, då jag verkligen mådde jättedåligt pga min vikt nojja & problem med maten. Så om ni orkar läsa allt så får ni gärna göra det! Vill dela med mig av detta då jag vet att det finns andra med diabetes som varit/är i samma situation, att ni är inte ensamma och det finns hjälp att få! Att man kan komma ifrån sina snedvridna syner på sig själv. Jag ansåg mig vara jätte tjock fast samtidigt så visste jag innerst inne att jag inte var det men oftast tog dom "dumma tankarna" över.Här är det första gamla inlägget:

"Idag känner jag mig riktigt nere..Kände för att skriva av mig lite. Jag är väldigt beroende av min våg & jag har gått upp 1,5 kg..vilket känns för jävligt! Nåt jag då kom att fundera över är om det är vanligare för oss att ha nån slags "ät störning" pga diabetesen? Jag känner 2 diabetiker som haft anorexi. Jag menar, hela vårt liv kretsar kring mat jämt & ständigt så det är nog inte så konstigt om vi har eller får konstiga förhållningssätt till mat & vikt. Jag känner mig riktigt "fet & äcklig" just nu & får panik av att väga mig men samtidigt så väger jag mig varje morgon. Jag vet att jag egentligen inte är överviktig men jag känner mig jätte stor nu för dessa 1,5 kg som jag lagt på mig. Nån som känner igen sig?"

Nästa inlägg som är ca 4 månader senare:

"Nu idag ringde jag min diabssk & berättade hur dåligt jag mår pga  allt från min mathållning till vikt.
De senaste veckorna har vart hemska, jag har hetsätit & spytt, stått på vågen varje dag, mått piss & vi ska inte diskutera hur mitt bs har legat.. Jag känner mig som en ny debuterad diabetiker, har totalt kortslutning när det gäller hur mycket enheter jag ska ta till vad jag äter mm.
Min diabssk är jättebra att prata med & hon ska ordna så jag kommer i kontakt med nån som ev kan hjälpa mig.
Jag vill verkligen komma ur den här "onda cirkeln".
Jag vet att jag måste ändra mitt sätt att tänka på mat men det är så jävla svårt"

Ytterliggare 3 år senare så tar jag verkligen tag i problemet och ringer och bokar tid hos en Kbt:are, vilket är det bästa jag gjort!

Vi var hem till gubbens föräldrar och åt stuvade makaroner & vegg. köttbullar ikväll. Tog 12e till det! Vanligtvis så tar jag allt från 6-10e när jag äter lunch/middag. Så jag tog lite extra. Men sen blev jag supertrött hemma hos dem, bara satt och gäspade. Låg på 20,9 :-(

Fan att man ska stiga så mycket av viss mat! Det är lika med potatismos, där spelar det nästan ingen roll hur mycket insulin jag tar, det stiger skit mycket iaf! 

Vet att vissa diabetiker är väldigt känsliga för mjölk men det har aldrig jag varit men i stuvade makaroner så är jag väl det?

Blev så sugen på en till tatuering nu! Har 4 tatueringar sen innan. En mellan skulderbladen, en i svanken, en runt fotleden & en på utsidan av benet nere vid knölen.

Men jag har alltid tagit lång tid på mig att välja ut motiv, sprungit fram & tillbaka till tatueraren & kalkylerat av dem flera ggr innan så jag verkligen har varit nöjd + att de ska vara personliga. Fast jag har en tatuering med flames med ett kinesiskt tecken i, kanske inte den mest personliga då ;)

Skulle nog behöva fylla i färgen på nästan allihopa, dom är nu 10 år gamla eller en del har bra färger än men jag skulle vilja ha dem skarpare.

Men vet inte om det är så bra att tatuera sig när man käkar kortison + cellgifter? Då kanske kroppen stöter ifrån färgen, någon som vet?

Kanske en ny piercing istället?

Har så ont i huvudet..Har inte orkat tagit nåt bs heller men tror inte att jag ligger högt men ska väl ta ett snart. Tänk om man hade en kontinuerlig mätare, vad skönt!!

Är allmänt stressad, "tjaffs" på jobbet, har eximinationen imorgon så jag är stressad över den, jag vill bara gå och lägga mig! Ska tvätta också men tror jag bokar om tvätttiden istället. Känner mig helt slut. Tog huvudvärkstabletter på jobbet men dom har inte hjälpt ett dugg!

Vilket positivt inlägg det blev, not :p