Japp, nu ligger jag på 25,6 i blodsockret. Hade en dunderkänning efter jobbet idag när jag kom hem. Åt en bulle och vaniljyoghurt och cornflakes. Vi skulle åka till sjukhuset och hälsa på svärfar så jag ville bara få upp blodsockret. Sen har jag helt glömt bort att ta blodsocker och hålla koll så det inte skulle stiga så mycket.

Men hur lätt är det mitt i allt det här?

Svärfar har blivit mycket sämre    Fått feber och får syrgas nu.. Men han är fortfarande med även om han somnar hela tiden när vi är där. Men han håller min hand så hårt när jag är där, även när han somnar till.

Han ser så lugn ut i ögonen, förstår inte hur han klarar av att vara så lugn när han vet att han inte har långt kvar..

Men han har ingen smärta nu när han får så mycket morfin hela tiden så det är ju skönt att veta.

Varför är livet så orättvist?