Många gånger brukar jag vara "tacksam" när jag tänker på att jag har fått en kronisk sjukdom som det ändå finns mediciner som hjälper mig, i mitt fall insulin.

Tänk om jag hade fått elakartad cancer eller als.

Nu kan jag ju få dessa sjukdomar som vilken annan människa som helst men det jag vill komma till är att vi ändå ska vara tacksamma över att vi ändå överlever vår sjukdom om vi inte slarvar alldeles för mycket..

När folk frågar mig när jag fick min diabetes och de får veta att jag fick den när jag var 3 år så tycker de så synd om mig. Men jag brukar svara att jag tror det är bättre att jag fick den som barn än att få den i tonåren då man ofta har så mycket annat i sitt liv och saker som man grubblar på tillräckligt då.

Jag har varje sommar i min barndom tillbringat en vecka uppe i Sälen tillsammans med min familj tillsammans med andra barnfamiljer som har barn med diabetes. Det är fina och roliga minnen jag bär med mig.

Så visst det finns positiva minnen från ens barndom fast man ibland kände sig uttittad när man tog sitt insulin.

Men som sagt så är jag ändå "glad" över att fått denna skitsjukdom som jag hatar mest av allt ibland men som jag ändå kommer att överleva. Förstår ni hur jag menar?

Men mest av allt så skulle jag så klart bli överlycklig om de fann ett botemedel mot diabetes!

Jag och gubben gick till vårt bibliotek där man kan för-rösta.

Vi la dit massa valsedlar för KP också. Och det var så kul för en gammal gubbe på typ över 80 år blev jätteglad och tog en valsedel till både kommunfullmäktige och till landstingsfullmäktige! Sånt värmer en!

Fick förresten hem ett brev att min tid till min diab.läkare var ändrat och tror ni jag kunde den nya tiden? Nix så det var bara att ringa och boka om. Så nu fick jag lov att ta en tid som var 2 veckor senare, i oktober   

Jag ville ju träffa min läkare nu för att höra om jag kan få den pumpen jag var intresserad av som ni ser på bilden här nedanför.

Någon som har den? Är den bra? Eller är det drygt att ha en fjärrkontroll med sig typ hela tiden?