Igår kväll åt jag lite popcorn. Fick värsta magontet, tänkte att nu får jag nåt j-vla njurstens anfall eller nåt.. Hade verkligen skitont men det gick över på några minuter. Gick och la mig efter det.

Inatt vaknade jag och kände mig verkligen seg och konstig.

Kollade blodsockret som låg på HI ( High, det går inte att mäta mer för det är så högt så det var över 33)

Upp och leta fram pennan, tog 10e, bytte infusionssettet till pumpen också om det skulle vara något fel på det)

Deckade sen direkt.

Nu på morgonen låg jag på 3,6 iaf så det har ju gått ner bra. Men jag är så seg nu, funderade på att stanna hemma från jobbet men nu har jag fått i mig frukost så det känns bättre nu.

Men ville bara skriva att jag blir galen på den här sjukdomen ibland.

Varför jag hamnade på HI vet jag inte heller, får inte ihop det..

Snart ska jag åka & hämta Max och ta med han ut på en långpromenad!

Lånade honom för några dagar sen och var ute i en timme med han!

Det är duktigt av mig som annars avskyr att promenera.

Var på afrodans i förrgår och har sån träningsvärk men det är bara skönt så det känns att kroppen har fått jobbat!

Imorse vaknade jag upp och låg på 6,0   Mitt blodsocker har inte legat nå bra dom senste veckorna nu och jag blir inte klok på det heller! Förstår ingenting men hoppas det ska bli stabilare nu!

Ha en fin dag allihopa!

Nu i mars är det årsmöte i Göteborgs diabetesförening. (Scrolla ner till den 21/3 i kalendriumet för att läsa mer)

Gun Forsander kommer då att prata om barn och diabetes.

Hon brinner verkligen för forskningen för barndiabetes!

Hon är en väldigt duktig barndiabetes läkare, jag hade henne i ca 14 år som läkare när jag gick på barn och ungdomsmottagningen för min diabetes. (ok, det är jag som fått igenom mitt förslag på att få henne som föreläsare på årsmötet   ) Tänkte att vi måste nå ut till föräldrar med barn med diabetes mer.

Det blir lätt annars att det ofta bara blir föreläsare ang. komplikationer, fotvård mm och det är inte alltid så kul att lyssna till.

Årsmöte kanske inte låter så himla skoj men jag hoppas att ni funderar på saken eller kommer och lyssnar på Gun.

Tänkte skriva lite om när jag var liten och fick min diabetes.

Jag fick min diabetes som 3 åring. Jag drack extrema mängder och sprang på toaletten stup i kvarten. Jag hade även vart sjuk till och från.

Jag kunde t.o.m sitta på toaletten och ropa efter vatten har mina föräldrar berättat! Fatta vad törstig jag måste ha varit!

Väl inne på sjukhuset så konstanterade rätt snabbt att jag hade diabetes.

En chock och rejäl omställning för mina föräldrar och även min syster.

Mina föräldrar har berättat om vilken kamp det var för att ge mig sprutan varje gång. Dom var 3 personer i början för att lyckas ge mig insulinet.

Jag slogs, revs och ville inte bli stucken! Som tur är så har jag inga minnen av det! Jag hade t.o.m slutat pratat ett litet tag, kanske av chock eller för att straffa mina föräldrar?

Såna här engångs sprutor användes när jag fick diabetes.

Mina föräldrar fick dra upp insulinet inför varje gång. Fatta vilken tid det måste ha tagit, få bort alla bubblor mm.  

När jag fick insulinkänningar som barn så blev jag väldigt aggressiv, jag slogs och revs då med. Ville inte äta för att få upp det.

En gång fick min mamma frågan på sitt jobb om hon hade skaffat en kattunge..

-Nej det är bara min dotter som legat lågt i sitt blodsocker och vart arg..

Jag kan inte ha vart lätt att ha att göra med..

Vissa gånger så fick jag hallucinationer, det har jag skrivit lite om i ett inlägg förut, så det kan ni läsa här

Sen så fick jag glukagon sprutor när jag blev för dålig. Det är en spruta med "socker" om man inte får i personen som ligger lågt i sitt blodsocker något att äta eller om man har hamnat i koma.

När jag fick min diabetes så fanns det inga bldsockermätare för hemmbruk. Antingen så fick jag kissa i en burk så mina föräldrar fick ta en sticka för att kolla sockret i uriet eller så tog dom blodprov och tog blod på en sticka som skulle verka ett visst tag för att sedan dra bort blodet fort med en papperstuss för att sedan läsa av mot burken vad jag låg på.

Så tekniken har verkligen gått framåt!

Här nedanför är såna urinstickor:

Sen fick vi även testa att ha insuflons knappen

Det är som ett infusionssett precis som till en insulinpump bara att man inte har slang eller sånt till. Man sätter i insuflons knappen i tex. magen och låter det sitta där i ca 3-6 dagar. Alla injektioner tar du där i så då slipper du sticka dig med pennan någon annanstans!

Visst har man fått kämpa väldigt mycket mot sin diabetes i min barndom men som sagt så minns jag inte särskilt mycket. Det är nog mer mina föräldrar som har minnen från det.

Sen vill jag skriva att jag alltid blev så väl omhändertagen av all sjukhus personal under alla dessa år jag tillhörde barn och ungdoms avdelningen. Jag var stammis där inne så vi fick t.o.m förtroendet att få veta vart nyckeln till lekterapin fanns så jag fick vara där när jag ville   

Jag tyckte tom om att bli inlagd på sjukhuset sen! Men inte när det var akut men om vi skulle testa nya insuliner mm. Jag tyckte det var kul med lekterapin, alla servade mig och egen tv med video inne på mitt rum! Det var mycket för ett litet barn då! Så jag har många fina minnen från min barndom med min diabetes!

En till grej bara om ni orkar läsa mer?

Vi låg inne under en jul på lasarettet också så dagen innan julafton kom tomten till barnavdelningen! Jag minns fortfarande när jag fick paketet som innehöll en Cindy docka (typ barbie). Jag var så glad! Sen råkade det komma lite blod på Cindys klänning när en ssk tog blodprov på mig så det fläcken finns kvar på Cindys klänning än idag! (även om hon ligger nånstans uppe på mina föräldrars vind så vet jag när jag fick henne och varför den lilla blodfläcken finns på hennes klänning!)

Och tomten, han kommer fortfarande till min gamla avdelning varje jul! Så kul att läsa varje år i Dalademokraten att tomten kommer till barnen på lasarettet!

Idag var vi till Frölunda torg och gick runt där lite. Tog en fika på ett café där. Såg att dom hade "sockerfria" semlor där. Så jag testade en sån. Jag brukar inte gilla att äta "sockerfria" kakor och sånt men idag testade jag en sån. Frågade vad som gjorde semlan sockerfri och hon i kassan visste inte riktigt utan frågade en annan som jobbade där. Det var nåt med mandelmassan att det var fruktos eller nåt sånt istället för socker? Är lite dåligt på vad som är vad. Men den smakade rätt ok men jag föredrar en vanlig sockrad semla. Saknade det sockrade locket på den här semlan.. Men bra att det finns såna alternativ också med mindre socker.

Idag har vi annars grävt fram vår bil,haha. Lånade en stor spade av svärföräldrarna så det är min träning idag! Fattar inte hur det kan snöa så mycket men jag klagar inte! Jag älskar verkligen snö! Skulle vilja köpa ett par längdåkningsskidor men då försvinner väl snön och sen kommer vi inte att få en sån här vinter igåen på 100år typ..

Nu är förresten flygbiljetterna fixade tur & retur till USA. Nu kollar vi flyg och hotell till L.A istället. Vi hoppar att åka till Las Vegas. L.A lockar mer  

Är det nåt som är annorlunda som man bör tänka på när man reser in i USA med tanke på ens diabetes? Nån som vet?

Usch idag har bs vart berg och dalbana.. Blir galen! Jag blir så jävla trött på att inte få det under kontroll!

Nyss kommit hem från spanska kursen jag går på. Där satt jag och kände hur seg jag var, hängde inte alls med. Tog bs 4,0 så det var väl bra men lite lågt och särkilt nu när jag legat högt så kändes det att jag var låg. Läraren går runt i klassrummet, kommer till mig,säger lite skämtsamt: Du ser verkligen ut att behöva kaffe!

Jag ligger lågt i blodsockret mumlar jag. Läraren vet att jag har diabetes men hur mycket hon kan om självaste sjukdomen vet jag inte, antagligen nada!

Blev rätt stött av hennes sätt, hon skämtade vidare och jag blev sur. Så var den kvällen förstörd.

Alltså det är ju inte hennes fel att jag ligger lågt men att höra såna kommentarer när man ligger högt är ingen hitt hos mig!

Nu till nåt helt annat. Palestina & Israel konflikten. Skrev på Camillas blogg att kolla efter vilket land hennes avokadon är ifrån.

Här får ni en liten beskrivning av varför jag bojkottar Israel:

http://www.youtube.com/watch?v=SZv7JhVoThs&feature=related

eller läs mer här

När jag var hos läkaren på vårdcentralen i fredags så var denna fina konversation mellan oss:

Läkaren: Nästa gång du ligger på 20 i ditt blodsocker så ska du åka in till sjukhuset direkt!

-Nä sa jag.

-Jo sa han.

-Skulle inte tro det, då skulle jag åka in var & varannan dag!

-Du, jag kan en hel del om diabetes jag med, avslutade läkaren med.

Jaja tänkte jag, jag låter han få sista ordet...orkar inte tjaffsa emot.

Tänkte på det sen. Herregud vad alla akutmottagningar skulle vara överfulla med höga personer med diabetes

Nu blir det ett väldigt anti och negativt inlägg så ni som har en bra dag eller liknande sluta läs nu   

Nu har jag fan legat högt i över en vecka! Vill inte ens tänka på hur mitt Hba1c måste ha gått upp nu! Jag blir så j-vla grinig och trött när jag ligger högt. Och irriterad ska vi inte ens nämna. Allt min gubbe gör är fel tycker jag..stackarn får stå ut med så mycket när jag mår så här dåligt.

Har nyss bytt infusionssett så jag hoppas att det kanske vart nåt fel på det för det var lite blod i nålen såg det ut som när jag drog ut den.

Det blir så drygt på jobbet när man ligger högt. Hjärnan funkar inte som den ska direkt..jag blir så seg! Just nu är det lite stressigt på mitt jobb så det kanske också är en orsak till mina höga värden.

Vill bara ligga så där perfekt igen som jag nyss har gjort! Ibland tänker jag: Jaha, ska jag inte få känna mig "frisk"mer än nån dag/vecka och sen ska mitt j-vla blodsocker skjuta i höjden igen..är så jobbigt!

Nä det var allt jag jag hade att klaga om idag!